En ny vattenskada

Så var det dags igen. Vi har återigen en vattenskada i huset. En kväll ser Erik plötsligt hur det ligger vatten på golvet i källarens toalett men oavsett hur mycket vi letar hittar vi inga rör som läcker i det rummet.

Vi torkar upp vattnet i hopp om att någon spillt på golvet men dagen efter ligger en ny pöl där så nu börjar jakten. Erik är rädd för att vattnet kommer från övervåningen och målar upp riktigt jobbiga scenarion. När vi hittar läckan som kommer från badrummet intill så är han därför nästan lättad. Men jag är desto mer orolig. Om det läcker så pass mycket vatten i badrummet, utan att vi ser det men att det pressas upp mellan kakelplattorna i rummet intill så kan det vara mycket vatten. Oron är stor. Och vi hittar först inte var det kommer ifrån exakt, mer än att det är blött bakom badkaret.

Resultatet efter att vattenläckan stoppats

Magnus kommer hit och hjälper Erik flytta på badkaret och sen gås både till och frånvatten igenom. Vi hade många olika teorier om problemet innan vi hittar orsaken. Ett rör som inte är pluggat på rätt sätt står och läcker vatten i en inbyggd sarg som stod bakom badkaret. Vi kommer inte heller åt att stänga av flödet utan att först göra sönder sargen. Så rörmokare ringdes in för att täta läckan och även bila sönder sargen för att komma åt den. Sen hade vi oss ett nytt försäkringsärende på halsen. Denna gång kändes det betydligt värre än förra gången då vi lyckades stoppa vattnet samtidigt som det började rinna. Nu visste vi inte omfattningen på skadorna och om fler rum var påverkade.


Det här kändes som en mardröm. Badrummet var dessutom gammalt så med åldersavdrag så kanske det inte ens skulle bli så mycket ersättning men det fungerade ändå och vi var inte alls sugna på att göra om detta nu. Det var ett projekt för mycket längre fram i tiden. Det tråkiga är också att vi båda älskar att bada och nu var hösten här och några bad skulle det inte bli på väldigt lång tid.

Rivning av badrum

Vått & Torrt kom hit och tittade på fuktskadan och meddelar att det är väldigt fuktigt och att det inte finns någon poäng att torka förrän vi har rivit ut badrummet helt så de kan torka bottenplattan. Till vår stora lättnad så behöver vi inte göra något i toarummet intill där vattnet först trängde upp och vi upptäckte skadan. Där har det klarat sig. Det var ett väldigt positivt besked då det rummet var renoverat 2015 och vore väldigt tråkigt att behöva riva ut och göra om.

Det var inte heller någon direkt stress att få till torkningen så vi har tid på oss att riva ut allt. För att hålla kostnaden nere väljer vi att riva själva, ett jobb som tar betydligt längre tid än vi tänkt. Erik hade ju nyligen köpt sin bilningsmaskin så den kom till nytta även här. Erik bilade bort all sarg som suttit runt badkaret och började att knacka kakel på väggar och golv. Jag hjälpte till lite med knackning av kakel men när handleden klagade fick jag lägga ner. Erik fick åter slita relativt ensam och jag gick med dåligt samvete.

Detta är nog den största insatsen vi gjort i huset hittills. Antalet timmar som gick till rivning var enormt. Allt tar så mycket längre tid än man vill tro och tyvärr finns inte mycket tid över på kvällarna när vi kommer hem från jobbet. Det vi skulle vilja göra är ju att krypa ner i ett varmt bad men vi har nåt helt annat än SPA-känsla hemma just nu och vi inser att det kommer vi inte att ha innan året är slut heller. Badkaret har vi sparat, det står på högkant under trappen i källaren. Allt annat rivs ut och körs till återvinningen.

I detta fall känns det jobbigt att vi nu inte har tillgång till dragkrok men Erik kör massa vändor i våra återvinningskärl som han fyller med kakel och ställer i bilens baklucka. Det är tur att vi iaf har en väldigt rymlig bil och återigen en person i hushållet med ett aldrig sviktande tålamod. Jag var väldigt imponerad av hur han utan att sura kör så mycket bråte i nya bilen. Han bara fixar det.

Byte av plank mot grannen

Uppgrävd stubbe från äppelträdet

Denna sommar tog vi det bara lugnt. Det var en otroligt varm och skön sommar så vi gjorde inget annat än att njuta av semester, inga projekt varken inne eller ute. En öm handled gjorde dessutom att jag inte ens kunde rensa ogräset i rabatten och lät det därför växa på som det ville.

Men till hösten var det dags igen. Vi behövde byta planket mellan oss och grannen och vi hade fått tag i snickare som kunde göra jobbet till ett bra pris, förra hösten fick vi enbart skambud från hantverkare och vi vägrade betala hutlösa summor för ett plank.

Planket var nu på väg att förmultna på sina ställen, det har nog stått sen huset byggdes 1972 så ändå en bra livslängd på det men nu är det helt klart på tiden med ett nytt.

Jag fick i och för sig Erik att riva delar av det redan i maj för att se hur det blir om vi kortar ner planket mot häcken och gångvägen sett, men sen gav han sig på det stora rivningsprojektet i oktober.

Så tacksam för att han är både envis och arbetsvillig. Dessutom klagar han nästan aldrig. Googlar man på envishet borde man få upp en bild på Erik.

Eftersom mina problem med handleden kvarstår så är jag ju inte till mycket hjälp heller så han sliter själv i mörkret på kvällarna. Själv är jag inte ens bästa sällskapet för jag är riktigt sur och grinig över att inte kunna bidra och tycker mest synd om mig själv som har ont.

Betongfundament till plank

Betongfundamenten som planket är fastsatt med visar sig vara dimensionerade för att hålla ett vindkraftverk på plats, typ. Så halva marken är full i betong och att gräva upp det var inte något man gjorde i all hast.  Vi fick väl upp två stycken som de var, de var de "små", se bild till höger. Resten var omöjliga att gräva/lyfta upp så Erik fick införskaffa en bilningsmaskin för att kunna ha sönder fundamenten och lyfta upp dem i delar. Herre jisses vad han slet den stackarn!

Det känns dessutom som ett under att det här planket verkar ha stått sen 72 då man bara stoppat ner reglarna i jorden och sen fyllt på med en massa betong och därefter hällt över jord så att den nedersta delen av planket har stått direkt i jorden men har ändå inte förmultnat bort helt på alla dessa år.

Till slut var han klar. Då var ett äppelträd och ett päronträd bortgrävt. Vi åt ändå aldrig av dem och de var i vägen för att sätta nya planket så Erik var väldigt beslutsam om att de skulle bort och jag är glad för att han inte gav sig på den punkten när jag velade. Planket var rivet och alla fundament sönderhackade och uppgrävda och mycket av växterna hade försvunnit på köpet. Men de fanns ju kvar i jorden så flera av dem kommer säkert att komma upp i vår igen men exakt hur det blir vet vi inte. Jag ägnade mig åt att rädda tulpan- och skillalökar som grävdes upp med fundamenten för att åter kunna gräva ner dem igen.

Nya fundament gjutna till planket

I november kom snickarna och gjöt nya betydligt mer nätta fundament och en vecka senare var de tillbaka och satte upp planket. Denna gång ovan jord. På två dagar stod det klart. Otroligt skönt. Erik rev i en månads tid och sen på bara ett par dagar var det nya på plats. Så skönt att vi inte gjorde även det själva. Nu återstår att se hur det gått för växterna i rabatten. Den ska göras om nästa år men vissa saker vill jag ha kvar så förhoppningsvis har vi inte dödat allt. Men det återstår att se.

Nytt plank klart i november 2018